Duschen blev lite längre än vad jag trodde (haha) men nu är i alla fall kapitel 6 här!

Detta har hänt:

När vi båda hade x antal fullpackade kassar med kläder bestämde vi oss för att bege oss hem.

”What about som clubbing tonight? Try some new clothes” frågade jag och puttade till Liam i sidan med armbågen.

”Yeah sure, I have nothing else to do anyways”

Louis’s perspektiv:

Liam och jag åkte direkt hem till Liam, slängde alla kassarna i hans säng och vi båda började testa flera olika outfits. Jag kom fram till en ganska fort men Liam var mycket långsammare än mig (för första gången antagligen), så jag startade min dator och loggade in på twitter. Fem nya följare sen i morse! Jag kollade lite snabbt på deras profiler och en tjej fångade mitt intresse, Evelina Wennerberg stod det högst upp i profilen. Jag läste att hon var ifrån Sverige, mitt leende slokade. Men sen såg jag att hon för tillfället bodde i London! Nu breddade mina mungipor igen och jag tryckte på ”följ” knappen och stängde ner datorn igen, Liam var äntligen klar! 

Vi hoppade in i min bil och det bar iväg till den klubben som vi så många gånger förut hade vart på. Världsvant slängde jag upp dörrarna och skrek ”LOUIS IN THA HOUSE!” alla vände nyfiket på blickarna, men vände lika snabbt bort dem igen när dem insåg att det inte var något speciellt. Jag drog in den starka lukten, en blandning av piss, svett, alkohol och parfym. Sedan seglade min blick över de dansande personernas ansikten och min blick stannade hastigt på en viss person, det var hon som jag sett på twitter! Evelina! Hon dansade och skrattade tätt intill en annan tjej, hennes kompis antog jag. Jag knuffade till Liam som stod och väntade på att min vanliga inspektion var klar.

Jag nickade åt Evelinas håll och Liam log vänligt mot mig.

”Go talk to her!” Sa han uppmuntrande och puttade fram mig ett steg.

”Okey, okey! I will!” Med det sagt började jag knö mig förbi de fulla människorna, till slut nådde jag henne.

”Ehm... Hi!” Sa jag nästa lite för entusiastiskt.

”Hey” Svarade hon stelt.

”I’m Louis, Louis Tomlinson”

”Okey... I’m Evelina” 

Hon verkade väldigt nervös...

”Uhm... Would you like to dance or something?” Sa jag och klämde fram det största leendet jag kunde.

”Actually I’m pretty exhausted, what about a drink?”

”Sure!” Svarade jag och räckte fram handen, hon tog min hand och kastade en blick mot sin kompis, som nickade åt henne att gå. Vi knödde oss igenom folkmassan, fram till baren.

Zayns perspektiv:

Jag satt på den hårda sängkanten, händerna täckte mitt ansikte och tårarna rann. Jag ville verkligen inte stanna kvar, jag vill bort härifrån, jag vill inte riskera mitt liv i krig, jag vill inte! Min mobil surrade och lyste upp.

~From Niall 7:45 pm~

”I feel so bad, being on the best (and first) date in my life, when you guys have such a rough time. If there’s something I could help you with - give me a call, I’ll do whatever!”

Min gråt blev intensivare och jag tittade mig förskräckt omkring, försäkrade mig om att ingen annan var där. Slängde mig på kudden och lät tårarna spruta.

~To Niall 8:06 pm~

”Don’t feel bad for us, I want you to have the best time of your life! I actually don’t think there’s anything you can do. Maybe sue him.”

Förlåt för ett så kort kapitel, men stressade tyvärr ihop det!

Detta har hänt:

 ~From Harry 7:24 pm~

”Miss you too! Well, Zayn and I both got thought’s about quitting, maybe we’ll be neighbours someday!”

Idag somnade jag med ett leende på läpparna och i morgon ska jag ringa Annie.

Nialls perspektiv:

När jag vaknade insåg jag att jag hade somnat med kläderna på, av all glädje hade jag inte kommit ihåg att byta om ens. Åh, jag ville ringa Annie NU, men när jag kollade på klockan insåg jag att det var alldeles för tidigt för något sådant. Det var inte likt mig att vakna tidigt, men när jag väl hade gjort det så fick jag väl passa på att ta vara på det.

Jag drog av mig mina stela jeans, studerade mitt sår, petade på det - det sved. När studerandet av såret hade slutat tog jag istället på mig ett par gråa mjukisbyxor - mycket bättre! 

Timmarna gick och jag bara väntade tills det var tillräckligt sent för att ringa Annie och jag fyllde tiden med kanske lite för mycket mat. Men tillslut slog klockan två, nu borde hon vara vid medvetandet! 

Jag rotade igenom jeansen som låg slängda på golvet och hittade lappen tillslut, jag rotade upp min mobil och såg att jag hade tre missade samtal från Harry och fyra från Zayn. Mitt hjärta stannade, hade det hänt något?! Jag såg nu att jag hade ett sms från Harry.

~From Harry 5:39 am~

”It’s really hard to wake you up! But Zayn and I will maybe have to stay here for a while longer... The general got really angry when we told him that we maybe wanted to leave, he wants us out on the field. And I really don’t know if we can get out of here or not right now. 

I just wanted you to know this. Zayn and I really misses you lad!”

~To Harry 2:16 pm~

”Oh... That’s was not a thing I wanted to hear... I mean, who knows what could happen to you guys on the field?! Please, get rid of that general!”

Nästan all min glädje slogs ur mig när jag läste smset, fan! Jag som hade fått känslan av ett perfekt liv igår - jag träffade mitt livs kärlek och jag fick reda på att mina två bästa kompisar kanske skulle flytta hit. Med ens kände jag inte alls samma abstinens att ringa Annie... Tills det slog mig att hon nog skulle få mig på bättre humör.

Jag slog hennes nummer och satte luren mot örat, tonerna startade...

Det sprakade till i luren, ”Annie here!”

”Ehm... It’s Niall, the guy from the store you know?”

”Of course I know who you are” sa hon och skrattade. 

”Well... About that date, when are you free?”

”I have nothing planned for tonight, do you?”

”No. What do you think about going to Nandos? I love Nandos, it’s the best!” Brast jag ut.

”Sure! Nandos rules! Should we meet there?”

”Sounds good, about seven?”

”Sure, bye Niall, seeya!”

”Bye” 

Åh vad rätt jag hade! Annie gjorde mig på mycket bättre humör, jag log och sprang sedan mot duschen.

Louis’s perspektiv:

Kläder, kläder och ännu mer kläder, kläder hängande på rad, kläder staplade i hög och kläder uppsatta på skyltdockor - underbart! Det var inte mycket som gick upp mot en shoppingrunda med bästa vännen, även fast än han såg mer eller mindre uttråkad ut.

”Louis, sometimes you’re more like a girl than the very manly man you are!” Utbrast Liam och han skrattade.

”Well you gotta look good for the ladies” svarade jag nonchalant och letade vidare bland havet av kläder. ”I think you should get some new clothes too Liam!”

”I guess so... Oh what the hell, while I’m here” svaret var mot min förmodan ganska entusiastiskt och Liam likaså började rota runt bland kläderna.

När vi båda hade x antal fullpackade kassar med kläder bestämde vi oss för att bege oss hem.

”What about som clubbing tonight? Try some new clothes” frågade jag och puttade till Liam i sidan med armbågen.

”Yeah sure, I have nothing else to do anyways”

P.s jag vill bara ursäkta bilden, förjäkla slarvig... men det lyser upp inlägget lite i alla fall!

”At first I thought it was an great idea to be in the military, but I’m starting to regret it now” sa jag och mina mungipor slokade.

Harrys perspektiv:

Jag tänkte på det Zayn nyss hade yttrat, många tankar irrade i mitt huvud. Ska han inte vara kvar? Vill verkligen jag vara kvar? Vad skulle jag göra om jag gick ur?

”Well... I’ll admit, I’ve had thought’s like that too... Maybe I should quit and get a girlfriend or something” sa jag och skrattade lågt.

”Yeah, that idea does seem to be a very good one, mate!” Svarade Zayn och log sammanbitet. 

Efter cirka en timmes vaken tid kom generalen in igen. 

”Girls! It’s time for bed now!” Skällde han och iakttog oss sedan, tills dess att vi låg ombytta i de hårda sängarna. Rösterna i sovsalen avtog i takt med att ljuset tonades ned, tillslut var det bäcksvart och knäpptyst, det var nästan obehagligt.

Nialls perspektiv:

Jag packade ner de få sakerna jag hade med mig på sjukhuset, tog de kryckorna jag hade blivit ombedd att använda den närmsta veckan. Mamma kom in och hjälpte mig att bära ut min väska, jag hade fullt upp med att skutta med- och vänja mig vid kryckorna.

Jag slängde en sista blick mot receptionen innan jag skuttade ut, självklart stod Sue där. Hon blinkade med ena ögat och vinkade långsamt mot mig. 

Den kommande veckan var jag bara hemma, spelade Fifa och åt var i princip det enda jag gjorde. Enligt mig läkte såret allt för fort, för snart var det sysslor som gällde.

”Niall! Hun, can you go to the store? We need milk and bread” ropade mamma.

Jag drog en djup suck och pausade spelet. ”Yeah sure mom” 

Jag tog på mig mina skor och jacka och precis när jag tryckte ner dörrhandtaget, ropade mamma: ”wait! I need tampoons too! Don’t forget them, they’re important!” 

Med det sagt klev jag ut i den kalla luften, varje gång jag andades ut kom det ett moln av ånga. Jag och mina kompisar brukade leka att vi var drakar under vintern - det var så klart väldigt länge sen dock.

Kvickt gick jag den lilla kilometern som var till affären och äntligen kom jag in i värmen igen! Tills jag nådde kyldisken... Jag tog mjölken, brödet och tillslut var det bara tampongerna kvar, åååh vad jag hatade att köpa tamponger, alltid lika pinsamt och kassavärden stirrade alltid fundersamt på en. 

Jag gick iväg mot hyllan med tampongerna, något förblindad av min egna rodnad. Helt plötsligt tog det ett kvickt stopp, jag hade rusat in i en tjej och vi båda hade golvats.

Jag skuttade upp och räckte fram min hand åt tjejen, hon hade långt brunt hår som just nu täckte hela ansiktet. Hon greppade min hand och skuttade upp på benen, hennes hår flög bort ur ansiktet och det var ärligt talat den vackraste människa jag någonsin hade sett. 

Jag släppte inte taget om hennes hand, istället började jag skaka den.

”I... I... I’m... Niall” sa jag och rodnade spred sig från mitt ansikte och prydde nu näst intill hela min kropp. 

Lite mer självsäkert svarade tjejen: ”Hi Niall, I’m Annie, nice to meet you!” Hon log och jag trodde jag skulle svimma. Jag släppte hennes hand, log tillbaka och tog tag i det paket tamponger min mamma föredrog.

”Oh, I’m sorry, I thought you we’re a guy” sa Annie skrattandes. Vilket verkligen inte hjälpte min normala hudfärg att komma tillbaka.

”Eeeh.. Well... These are for... Eeh... My mom... I’m a guy, I promise!” Svarade jag och tvingade fram ett generat skratt.

”Yeah, that’s what i thought, that’s good, wanna go for a date, aye?” Annie var verkligen framåt, vilket var tur. Jag spärrade upp mina ögon och blev genast lite självsäkrare.

”Oh! Yes! Yes!” Pep jag glatt. 

Vi tog varandras nummer och jag flög som på moln hela vägen hem. När jag kom hem, sprang jag in på mitt rum, tog upp min telefon och skrev ett sms.

~To Harry, Zayn 6:47 pm~

”I think I’d just met the love of my life!”

~From Zayn 6:55 pm~

”That’s just wonderful Niall :D I really do miss you though!” 

~To Zayn 6:57 pm~

”I miss you too bro! And Harry as well” 

~From Harry 7:16 pm~

”Sorry, I didn’t answer until now, i’ve had to do a lot of workout.. But, Niall, that’s awesome! Gotta admit, I’m a little bit jelly of you now ;)”

~To Harry 7:20 pm~

”I understand, nothing to be sorry about! Man, I miss you. I wish that you and Zayn were my neighbours”

~From Harry 7:24 pm~

”Miss you too! Well, Zayn and I both got thought’s about quitting, maybe we’ll be neighbours someday!”

Idag somnade jag med ett leende på läpparna och i morgon ska jag ringa Annie.

P.s, kommer att försöka göra små slarviga collage till varje kapitel, kan inte lova nått dock! Och jag vill också tacka min fina vän Annie för lånet av bilden, och för karaktären Annie ;)

Detta har hänt:

"Niall hade råkat skjuta sig i låret och det rann snabbt ut blod ur såret. Jag gjorde allt för att hålla honom vid medvetandet tills hjälpen kom. Inrusande med Zayn i täten kom tre sjuksköterskor.

 Samma kväll fick Niall åka hem till Irland."

Louis’s perspektiv:

Jag kollade förtvivlat i varenda del av min stora garderob, ingenting! Åh, jag MÅSTE verkligen shoppa idag, Liam kanske vill med, hoppas det! 

Bäst att jag ringer honom, förhoppningsvis är han inte butter över det som hände förra veckan. Jag kysste hans flickvän på fyllan, fast till Liam sa jag att det var hon som hade hoppat på mig, Liam gjorde slut med henne och jag har inte vågat prata med honom sen dess... 

Jag slog hans nummer som en repeterad dans och la telefonen mot örat, signalerna ljöd.

”Hi... Louis” han lät lite misstänksam mot mig.

”Oh hey Liam, I’m sorry that I haven’t called until now” otåligt väntade jag på svar.

”It’s okey, I haven’t been better myself”

En klump lossnade av lättnad och jag andades ut.

”So now when i’m sure we’re okey, I wanted to ask you if you wanna go shopping?”

”Louis, you have very many clothes, do you really need more?” Sa han retsamt och fnissade.

”Well, I have nothing to wear... So the answer to that will be a big fat YES!” 

”Okey, okey” skrattade Liam, ”will you pick me up?”

”Yeah buddy, but gotta get dressed now. I’m with your house about an hour, bye!”

Jag kunde inte sluta le, jag var så rädd att han skulle vara arg på mig, skulle jag mista Liam så vet jag inte vad jag skulle göra...

Nialls perspektiv:

Även fast än benet kändes skit så kändes det otroligt skönt att vara hemma igen, efter nästan ett år i militären.

Min mamma satt vid sidan av mig och kollade med en orolig morsblick på mig, jag log åt henne för att lätta hennes oro. 

Hon kollade på mitt bandagerade ben med en mild blodfläck på och tårar började rinna nerför båda hennes kinder, tysta och stilla tårar.

”Mom, I’m okey, I promise! You don’t need to cry”

Nu kom även det klassiska hulkande ljudet - då gråt slutade vara vackert.

”Niall, I really need to go and eat, is it okey?” frågade hon mig när hon hade lugnat ner sig.

”Yes mom, i’ve already told you - I’m okey!” 

När mamma hade gått ut, kom en ung sjuksköterska in, jag tror hon var en praktikant.

”Hi, I’m Sue!” Sa hon och tog upp min journal. Hon började le när hon läste innehållet.

Tyst för sig själv viskade hon ”Niall Horan... 19 years... Shoot in leg... Military...” Hon vände långsamt upp sin blick mot mig igen och nu hade hennes leende rent ut sagt blivit läskigt. Hon såg nästan psykopatisk ut. Hon tog några långsamma steg och ställde sig bredvid min säng.

”Well Niall, promise to not say this to anyone” sa hon hastigt och kastade sig över mig - kysste mig. 

Jag skrek till av chock och puttade henne ifrån mig.

”What are you doing?! Are you crazy?!”

Av min förvåning stod hon fortfarande och bara tittade på mig och log. Hon gick sakta tillbaka till min journal, bläddrade lite i den och gick sedan till dörren. Precis innan hon gick ut stannade hon till, stirrade på mig.

”Bye Niall, can’t wait to see you again” och med fjäderlätta fötter skuttade hon därifrån innan jag hunnit svara. 

När jag chockat fortsatte titta genom dörrhålet, råkade jag få ögonkontakt med en gammal man som satt i rullstol i korridoren utanför.

Han log. ”Your girlfirend aye? She has a nice bottom” 

”What?! No! She’s not my girlfriend!” svarade jag förtvivlat.

”Well, I belive what I see” sa han och rullade iväg.

Mitt första inlägg.